legendsofbrill.blogg.se

När han fick syn på Donna längre bort, insåg han snabbt att detta kunde sluta väldigt illa. Om Arabella inte druckit för mycket tidigare, så skulle hon helt klart börja göra det nu... Långsamt reste han sig upp, och med handen mot Jasmines axel, såg han mot Donna och Max. Hennes mage hade redan börjat växa, och även om det inte än var uppenbart att hon var gravid, var det endast en tidfråga.

"Max..." Han tog med sin dotter bort till sonen och Donna, och sjönk direkt ner framför pojken som envist stod och tryckte sig emot Donnas ben. "Hi kid. Look how much you've grown... Have I been gone for that long?"

Ett försök till ett skämt, men Max stirrade endast kallt på honom. "Yes."

Fan. Någon kärlek i blicken fanns där verkligen inte, och Milo rätade sorgset på sig. Han var tvungen att ge sonen lite tid, inte tvinga sig på honom då han uppenbarligen var upprörd.

"You look beautiful. I'm glad you're here." Han kysste lite snabbt Donna på kinden, och rörde även mjukt vid hennes mage innan han såg ner på Max, som nu lika kallt stirrrade mot sin biologiska mor. Han brydde sig inte det minsta om Donnas uppmaning att gå och hälsa. 

"Maxi!" Allt blev plötsligt så otroligt pinsamt, så Tatiana reste sig snabbt upp, skyndade sig fram och drog upp pojken i sina armar. "I haven't seen you in forever. You're so handsome!"

"Thank you." Lyckligtvis verkade han inte arg på henne, utan log istället stort. "I brought you a gift from Elias!"

"Did you?" Leende pussade hon på hans kind. "Aren't you the best cousin in the world? Come and say hello to everyone. Your mother has missed you a lot you know."

Åter igen såg pojken mot Arabella, innan han envist skakade på sitt huvud. "No."

"Then you must meet everyone else." Istället för att säga emot pojken, bar hon med honom bort till bordet där de andra satt. Lite snabbt såg hon mot Arabella, men ville inte visa allt för tydligt hur synd hon tyckte om henne i den stunden.