When we get back
Han gillade inte alls att höra henne tala på det viset. Som om allt hopp var förlorat för hennes del. Varför gav hon bara upp? Donna kanske hade tagit över rollen som Max mor, men vem var det som sade att han inte kunde ha två? Precis som Adriana alltid haft både honom och George, medan Elias alltid haft George och Cedric. Pojken behövde så mycket kärlek som möjligt, så varför kunde han inte ha både Arabella och Donna i sitt liv? Milo förstod inte riktigt hur hon tänkte där, men ville hon ge upp så var det inte hans ansvar att stoppa henne. Var det så här hon ville göra, var det så det fick bli.
"I'll stay." Sade han lågt, innan han sjönk ner på sängen med henne i sitt knä, för att kunna ge henne lite mer tröst. Inte för att han trodde att det skulle hjälpa. Han kunde inte ta tillbaka henne till den där ön, och hur saker och ting varit då. Även om han kunnat, så skulle han inte gjort det. Det var då hon börjat förändras, då allt plötsligt börjat handla om Max. Elias och Adriana hade blivit oviktiga för henne, alla hade blivit oviktiga förutom Max. Sen hade alla bråk börjat, och då hade pojken blivit lika oviktig han med. Plötsligt hade ingen spelat någon roll för henne.
"We should talk to Donna when we get back. I know that she doesn't want to take him from you. That has never been her intention."

Dimitri skulle antagligen inte bli glad över att hans föräldrar bestämde vem han skulle gifta sig med, men samtidigt trodde hon inte att han skulle bli allt för upprörd. Han skulle nog förbli mer upprörd över att han behövde bli en kung, än att han skulle gifta sig med en vacker flicka. Han var ung, men han visade redan på ett tydligt intresse för flickor. Det räckte nog att han såg en bild på Adriana för att han skulle bli nöjd med överenskommelsen - för vad Claire hört var flickan otroligt vacker.
"I'm sure this marriage will be good for him. And the kingdom." Sade hon mjukt. Dimitri var en stark pojke, han skulle finna ett sätt att hantera det. Mjukt lade hon sin hand mot hans ben, och såg sedan lite förvånat på honom vid hans ord. Ville han åka till hennes barndomshem? Det kom som lite av en förvåning, men sedan samtidigt så var huset både stort och vackert.
"I think that would be perfect." Log hon mjukt, innan hon skrattade till. "And it will give us a chance to ruin a few more paintings!"
Hon hade många förfäder som hon gärna målade mustach och horn på.

Written By Natalie