legendsofbrill.blogg.se

Han strök hans kind kärleksfullt när han stolt sa att han skulle säga det, han kunde se det framför sig när lilla Max gick fram till Adriana och meddelade vad han hade sagt. Saknaden efter barnen var stor, han hoppades verkligen att de snart kunde komma hem.

"I'm glad that she has Elias to comfort her, and that Cedric helped. And I'm sure you are also keeping an eye on them, my big brave little boy." Han var glad att barnen hade varandra och att Cedric var där för att hålla ett extra öga på hans barn - han visste att Cedric skulle skydda dem med sitt liv precis som sin egen dotter. De var säkra, det var det viktigaste.

"I know you missed me, how could you not? I'm drop dead gorgeous." Retsamt såg hon på honom men leendet blev snart mer kärleksfullt, hon hoppades att han kunde lugna sig lite nu när hon var där för hon såg hur pass oroligt han var.

"I'm okay, don't you worry. The baby or babies are doing just fine, but I think they miss their dada." Hon tog hans hand för att placera den mot magen som putade lite men än var det inte farligt. 

Han skrattade, hur kunde han inte? Han var mycket väl medveten om altt Claire hade gjort för att hålla kvinnor undan honom och han hade en känsla av att deras lilla Dani hade en sådan lite ondare sida hos sig också.
"I guess we need to keep the scissor away from Dani."

Vad hon tyckte om med Vanessa var att hon sa rakt ut vad hon kände, det var inte att hon endast stod på en sida utan hon sa vad hon tyckte vilket var en frisk fläkt. Hennes bror skulle bara sagt att Milo var en idiot och att han skulle slå ihjäl honom, något han försökt när han sett Arabellas tårade ögon morgonen efter deras samtal - om inte hon och Tatiana stoppat honom hade han nog genomfört det.

"I'm glad that he is not here, it would make it harder. Is it awful of me to be glad that he is doing something wrong?" Om han fortsatt vara perfekt, försökt trösta henne och vidare, då hade hon varit tillbaka på samma punkt. Han förstod nog inte det, men varje gång han kramade om henne drogs hon tillbaka medan han trodde att han gav henne någon form av tröst.

"Thank you. For your wise words. I think this is the most comforting I've heard these days. And if a beautiful woman like you say I'm beautiful than she most be right." Sorgset log hon mot Vanessa, det gjorde ont men någonstans där kändes det lite bättre - en oväntad tröst.

"Right now I'm going to focus on my relationship with my son, and I will stay away from men." Hon skulle ändå bara försöka ersätta dem och vad bra ledde det till? 

Vinflaskan satte hon ner på golvet och drog sig längre upp i sängen för att luta ryggen mot väggen istället.