Running away
Där fanns ingen plats för henne, inte ens i sin sons liv. Om han valde Donna skulle hon tvingas se honom och Max leva ett liv där hon inte hade någon plats. Aldrig hade hon känt sig så pass misslyckad.
"But you will still be his father and the person he will be calling dad.. Someone else is his mother now." Hon hade svårt att andas, det kändes som halsen snörpte till och ingen luft kom in, paniken steg inom henne. Helvete. Hennes fina Max.. Bara han var lycklig, om Donna gjorde honom lycklig skulle hon aldrig ens försöka ta tillbaka sin plats. Det tog ändå inte bort smärtan. På några sekunder insåg hon att hon både hade förlorat Milo och Max.
"I'm glad that he has someone that he loves and that loves him." Viskade hon tyst samtidigt som hon reste sig upp på stolen, hon kunde inte sitta där. Istället började hon gå fram och tillbaka en stund innan hon tog vinflaskan och drog i sig ett par stora klunkar. Hon hade sett framemot att se sonen och få hålla om honom ännu en gång, det hade fått henne att hålla humöret uppe. Nu hade hon svårt att greppa tag om sitt förnuft, där fanns ändå inget att hålla tag om.
Ännu en gång lyfte hon flaskan samtidigt som tårarna började rinna och hon drog i sig ännu ett par klunkar.
"She is the one that can give you your family.. I can't even give you that." Inte ens deras son, för deras son hade funnit en bättre mor. Med Donna fick han allt, med henne fick han inget. Darrande pressade hon handen mot sin mun för att tysta sig själv när panikgråten kom.
Tyrion visste att hans fru skulle vara snäll, det var inget han tvivlad om. De båda gav deras barn extremt mycket kärlek men på två helt olika sätt, han ansåg att disciplin var en del av kärleken också för det handlade om att han ville förebereda deras barn.
"Not that it's so hard to make Selina cry." Han flinade lite åt det, hon grät ju bara någon råkade dunsta i henne. I alla fall hade hon gjort det innan, han hade knappt sett henne sedan hon kom tillbaka och det var han glad för.
"They seem very different from each other, hard to believe they are even related. But I'm glad you liked them, they will probably be staying here for some time." Det gav henne en chans för mer vänner och om de blev riktigt nära kunde de alltid besöka dem i framtiden.
"Just as long as she doesn't take after her fathers temper.." Det skulle ge deras son ett helvete, eller kanske det han behövde? Någon som bet tillbaka. Egentligen hade han inget emot George, han förstod att han reagerat efter hur Lionel försökt provocera honom men han tyckte ändå det var till överdrift att försöka döda honom. Ett eller två slag visst, men det räckte.
"Let us not tell Dimitri about the future he may have yet, I don't want to risk him running away." Pojken ville verkligen inte bli kung och det skrämde honom.
written by elisabeth