One piece
Det gjorde Donna väldigt stolt att höra hur Milo inte försökte göra saker värre, hon visste att han mycket väl kunde fortsätta irritera någon med mening men inte denna gången. Mjukt log hon mot honom, det visade på att han försökte i alla fall.
"I think that sounds excellent!" Sa hon snabbt vid Tatianas idé, det skulle bara bli trevligare för dem ifall George och Milo var ifrån dem.
Den som inte kände att det var en allt för bra idé var Tyrion, han förstod direkt att hon hade något i kikaren för där var något med hennes blick - en ondska. Men han visste att Lionel kunde försvara sig själv och om något hände hans bror skulle George och Tatiana förlora sina chanser att ta tillbaka kungariket.
Den som inte kände att det var en allt för bra idé var Tyrion, han förstod direkt att hon hade något i kikaren för där var något med hennes blick - en ondska. Men han visste att Lionel kunde försvara sig själv och om något hände hans bror skulle George och Tatiana förlora sina chanser att ta tillbaka kungariket.
"Sure, but I want my brother in one piece." Menande såg han mellan George och Tatiana. De var gäster här och sålänge de var det behövde de hålla sig till deras regler. Han störde sig på att de ansåg sig så mycket bättre, båda två. Sedan gjorde det inget om Selina försvann på vägen, det var en helt annan sak.
Den som inte tyckte om det heller var Selina, hon var i alla fall med Lionel men även hon kände sig otrygg runt Tatiana i alla fall. Kvinnan var läskig helt klart.
"Let's move in different ways and meet up by the house later." Tyrion kastade en blick mot dem alla innan han rörde sin häst åt ena hållet, de andra följde väl med.

"Her first husband was a monster, his father killed our aunt. And she had to kill her husband, he was going to kill me." Det var en krånglig historia men Tatiana hade agerat för att låta sin familj och sin vän överleva - inte bara för makt som många trodde. Visst låg där säkerligen en liten del som handlade om makt men det var inte huvudanledningen.
Det var inget hon ville prata om, speciellt inte då det tog henne tillbaka till när Milo räddat henne och dagen efter erkänt sin kärlek för henne. Det var en obekant känsla, en del av henne ville hålla kvar och minnas hur lycklig hon varit i den stunden men hon insåg att sådana minnen endast gjorde att hon fortsatte vara ledsen.
"You don't say? I know a lot of men that will be jealous of me, that I get to go for a swim with you." Tankarna om Milo knuffade hon bort och skrattade istället. Själv bar hon ingen krona, hade aldrig tyckt om de där jobbiga sakerna som satt fast i håret.
När kläderna på kvinnan åkte av kunde hon inte låta bli att stanna till och titta, men hon fokuserade snabbt på sina egna kläder för att inte göra Vanessa obekväm. Dock var det svårt att inte låta bli att snegla mot henen, den kvinnan var overklig hela hon!

written by elisabeth