legendsofbrill.blogg.se

Det var bara för att Donna råkade vara en kvinna. Hade hon varit en man skulle det varit Milo som helt blivit utbytt. Men Arabella verkade inte förstå att det inte var något personligt emot just henne, utan snarare mot de båda två. Hon skulle påverkas betydligt mer utav det, men det var fortfarande inte så att Max aktivt valt att byta ut henne mot Donna samtidigt som han behöll sin far. Omständigheterna hade bara gjort att det blivit så.

Glad verkade hon inte, inte alls. Därför fick han ta hennes ord med en nypa salt. För han visste att hon skulle tagit tillbaka Max om hon bara kunnat. Något som nu inte var möjligt - åtminstone trodde han inte att det var möjligt. 

"I'm sorry." Sade han, medan han reste sig upp ifrån stolen och långsamt rörde sig fram till henne. Han visste inte riktigt vad mer han skulle säga. Vad kunde han ens säga som inte gjorde allt värre? För hon hade rätt. Donna hade fyra utav hans barn medan Arabella nu mera inte hade ett enda. Och sedan Max födelse hade hon knappt verkat kapabel att bry sig om barn som inte tillhörde henne själv. Så för henne att agera som styvmor till tre barn kändes inte möjligt. Hon brydde sig bara om Max - och ändå hade hon inte visat det tillräckligt för att behålla honom. 

"I can't even imagine how awful this must be for you." Fortsatte han medan armarna försiktigt lades om henne. "But he is still your son."

Selina ansåg väl att hon hade mognat och blivit starkare, men det hade tydligt märkts att så verkligen inte var fallet då hon verkat bli helt förtvivlad över Tatianas lilla förolämpning. Så mycket för att inte bli ledsen över minsta lilla...

"Hopefully, she's more like her mother." Sade hon lågt, angående den prinsessa Dimitri en dag skulle gifta sig med. 

Claire hade en känsla av att det skulle sluta väldigt dåligt om prinsessan hade ärvt sin fars korta stubin. Dimitri var en väldigt snäll pojke, men han uppskattade verkligen inte då folk sade åt honom vad han skulle göra. Om personen i fråga också visade på ilska emot honom, fanns risken att Dimitri skulle ta sitt pick och pack och bege sig. Han behövde en kvinna som kunde hålla honom på jorden, men som inte körde med honom utan snarare lät honom vara sig själv och gå sin egen väg i den utsträckning som var möjlig för en kung. Tog Adriana för mycket efter sin far, skulle det aldrig gå. Så, förhoppningsvis tog hon mer efter sin mor, som av någon anledning verkade acceptera sin makes hetsiga humör.

"You're right. We should wait until he's a bit older." Förr eller senare skulle de behöva gå ut till allmänheten och berätta att kronprinsen en dag skulle gifta sig med en Tremaine, men tills dess var det nog bäst om de höll nyheten ifrån Dimitri. Folket skulle i alla fall bli helt överlyckliga, det var en sak som var säker. Ett giftermål med Adriana Tremaine gjorde att Brill aldrig mer skulle behöva oroa sig för krig eller olycka. Det var en underbart bra allians för folket.