I'm here
Han dömde inte henne för att hon inte riktigt tänkt på hur allt påverkat honom. Hon hade suttit inlåst hur länge som helst, hon hade sett deras son dö. Och när hon kom tillbaka hade alla bytt ut henne mot Donna. Självklart gjorde det ont, och hans historia förändrade inte hur jobbigt allt varit för henne.
Han förstod att hon var rädd. Sanningen var att han själv också var lite rädd. Max hade älskat Donna enda sedan hon kommit in i bilden, men enda sedan Arabella försvunnit hade han kommit närmre henne för varje dag som gick. Det faktum att Jasmine också kallade henne för mamma, hade gjort att han stegvis också börjat göra det. Han avgudade Donna, hon var den förälder han valt, medan Milo och Arabella var de föräldrar han var fast med. De någon annan gett honom.
"She's pregnant." Suckade han slutligen, och såg sorgset upp på henne. "I found out before I left. The doctor believes it to be twins, because the belly is growing so fast. Max has already named one of them... Well. Max."
Sonen hade blivit överlycklig vid tanken på två nya syskon, och hade varit fast bestämd att en utav dem skulle heta Max. Något varken han eller Donna riktigt haft hjärta att säga emot.
"I still can't give you any answers. All I know is that I have a beautiful woman back home, prepared to raise all four of my children. And still, I'm here trying to keep you safe."
Hade han redan valt att spendera resten av sitt liv med Donna, skulle han inte suttit där med Arabella nu. Han skulle varit hemma med henne och barnen.

"No, she can't." Claire log svagt och granskade dottern. Med Lionels barn hade man alltid tydligt sett att Stephan var mammas pojke, medan Sophia var pappas flicka. Något som inte gick att se på något utav deras barn. Dimitri såg upp till sin far, men var överbeskyddande då det kom till sin mor. Ut över det var han väldigt självständig, och kunde bli riktigt förbannad då hans föräldrar försökte gulla med honom. Sen så var det Danielle, som var helt galen i båda sina föräldrar - så länge de gav henne vad hon ville, vilket de i princip alltid gjorde. Och Andrea... Ja, hon var lika svår att hantera för alla. Hade hon väl börjat skrika kunde varken Claire eller Tyrion få tyst på henne.
"Of course love." Hon såg snabbt upp på honom. Självklart var det jobbigt för honom när barnen skyllde på honom så fort något gick lite fel. Andrea var än för ung för att göra det, men hon skulle utan tvekan ta efter sina äldre syskon i framtiden.
"We should speak to both her and Dimitri. Dani may be too young to understand, but Dimitri isn't. And if he stops, hopefully he will too." Även om Dani kanske inte skulle förstå, skulle de utan tvekan tala med henne om det. Hon var trots allt smart för sin ålder, och därför förstod hon kanske också mer än vad man kunde tro.

Written By Natalie