legendsofbrill.blogg.se

Stephan stod vid Dimitri och verkade inte riktigt glad för sin kusin för en gångsskull när han flashade sin titel, det var rätt gulligt där de stod och försökte jämföra sig och Tyrion flinade lite när hans lilla son för en gångsskull använde sig av sin titel. Så nu passade det.

"I'm not a prince." Sa Stephan lite mer blygt plötsligt. "But I'm Stephan!" Han pussade strax efter sin kusin Jasmines hand innan han backade lite och ställde sig vid sitt fars ben och greppade tag om det - det var sällan pojken blev blyg men plötsligt blev han.

"Thank you." Mumlade George tyst åt Vanessa då hon erbjöd sig att gå till Arabella. "Tell me if she needs me." La han snabbt till, han tyckte inte helt om att lämna henne ensam men det kunde vara skönt för hans syster att få någon som var helt neutral. Men han försökte fokusera på lilla Max som var bekväm i Tatianas armar. "Didn't Elias give anything to his favorite father?" Frågade han lite retsamt.

Donna såg även otroligt efter dem, hon kände otrolig skuld över vad som hade hänt då hennes närvaro var en del att Arabella sprang iväg, men hon fokuserade snabbt på sina barn och speciellt Jasmine som var omringad av andra.

"You have beautiful hair!" Sophia sträckte ut handen för att röra vid det försiktigt.

"Are you alright?" Mumlade Donna oroligt och strök Milos arm. Hon kände igen de där rynkorna mellan hans ögonbryn.

Hon hade skyndat sig till rummet som tilldelats henne och satt sig i soffan med vinflaskan som hon drack direkt ur. Även om hon visste att det var hennes eget fel att sonen inte ville ha henne nära gjorde det ont och krossade henne. Det var hennes lilla pojk.

När det knackade på dörren sa hon inget men vände upp blicken, förvånat såg hon mot Vanessa som kom in. Vad gjorde hon där? De hade inte direkt pratat något, hon hade ju mest spenderat sin tid på sitt rum.

"Okay." Mumlade hon tyst och vände snabbt bort blicken. Ett sorgset leende kunde ses på hennes läppar, Max var helt fantastisk men hon riskerade att aldrig riktigt få uppleva det.

"Thank you. He is.. He looks a lot like his father." Orden kom med tårar och hon lyfte ännu en gång flaskan för att dricka ur den. "But his more Donnas son, he sees her as his mother." Inte hennes, hennes lilla pojke var inte ens hennes.