legendsofbrill.blogg.se

"I will tell her that!" Max log stort mot sin morbror, utan att uppfatta att det nog fanns en viss skämtsamhet ifrån Georges sida. Han var en otroligt söt pojke, och Claire kunde inte annat än le där hon granskade honom. Ansiktet var Milos, men håret var Arabellas. 

"We miss you too uncle. I promised not to tell you this, but Adriana was very sad before we left because she missed her mommy and daddy. But Elias comforted her, and Cedric took them to go meet the horses!"

Hjärtat värkte då hon hörde att deras lilla flicka varit så ledsen. Hon var glad att där var så många som tog hand om barnen, men det gjorde ändå ont att hon inte kunde vara där med dem.

"I've missed you too. More than you know." Milo såg ner på henne med en kärleksfull blick. Han hade verkligen saknat henne. Hon fick honom alltid att må bättre. "How are you feeling? This long journey can't have been easy in your condition." En gravid kvinna borde ju egentligen vara hemma och vila...

"Well, she is my daughter." Claire flinade svagt över makens ord och såg upp på honom. "Women like us don't like it when people try to take our men."

De visste båda vilka längder hon gått till för att hålla Tyrion för sig själv.

 

Stark var väl inte direkt ett ord hon ofta använde för att beskriva sig själv. Nu mera var det ordet alla använde för att beskriva Claire, medan Vanessa plötsligt fann sig i sin väns skugga. Under deras uppväxt hade det alltid varit tvärt om, men allt hade förändrats då Claire gift sig med Tyrion. Inte för att hon hade något emot det. Hon unnade sin vän all uppmärksamhet och kärlek hon fick. Själv ansåg hon det bara bra att hålla sig i bakgrunden för stunden. Det var lättare för henne att hantera sin brors död då alla inte ständigt höll ett vakande öga på henne.

"Pregnant?" Hade kvinnan inte varit med om nog? Vanessa kunde inte riktigt låta bli att sucka. Den där Milo gjorde verkligen inte hennes liv enkelt. Det var nästan så att Vanessa själv ville ge honom ett slag eller två. Vart var han ens nu? Han hade sett Arabella gå iväg men hade inte ens försökt gå efter för att se hur det var med henne. Vilken typ utav man gjorde så?

Den typen som bara brydde sig om sig själv.

"You should hate them." Sade hon ärligt. "He doesn't deserve your love. You are a beautiful woman and any man would be lucky to have you. But where is he? He is down there with her... I'm not saying that you've done everything right, but he should be the one up here right now trying to console you. That is what a good man worthy of your love should do."

Hon log svagt mot den andra kvinnan, om än lite sorgset. "I know that you can't just stop loving him. My love for Stephan is not even close to gone... But I do hope that you can move on, without losing your son on the way. And I do think you can. Even though it will take some time."