Where's my wife?
Det var svårt för Tyrion att förstå, hur kunde någon person var så pass hemsk? Hans bror hade varit ett as en längre tid men aldrig hade han kunnat våldta någon och se det roliga i att någon blev våldtagen. Det var endast män som kände behovet av att känna makt, enda gången de verkligen fick det.
"Don't get your hopes up, I hate when I need to hear them. I rather make sure they shut up and can enjoy it with out those sounds. Isn't it enough hearing them talk all day long, I don't want to have to listen to it during the nights also." Han flinade och kastade endast en blick mot Claire men vände snabbt tillbaka den mot Arthur.
Hans fru? Helvete, hur skulle han veta vilken kvinna som Diego hade varit gift med? Hur skulle han veta hur han skulle bete sig runt henne? Hade Diego varit kärleksfull eller ett as mot henne precis som han var mot alla andra kvinnor? Förmodligen det, han hade svårt att tro att den mannen visste hur man kunde älska.
"Where's my wife? Is she out nagging with the other woman?" Han skulle behöva undvika henne, för det sista han ville inte behöva kyssa någon annan kvinna - det var hemskt om han skulle behöva göra så mot Claire.
Selina insåg att han hade rätt, om Stephan hade kunnat bli förlåten borde hon och Lionel också kunna bli det men frågan var hur det skulle bli. Hon skulle aldrig få Lionel ens på andra sidan, var fanns där plats för henne? Sin far och sin farbror.. Dem skulle hon alltid ha.
"I know you are right and that I shouldn't worry about it but I still do." Det skulle inte gå bort bara sådär, men hon skulle i alla fall försöka att inte störa sig allt för mycket på det eller må allt för dåligt för det skulle inte hjälpa något.
"I'm sorry that if I woke you up." Sa hon tyst och sneglade bort mot honom i den andra sängen innan hon kröp ihop åter, omedveten om att om endast ett par timmar skulle Carter rusa in och tvinga upp dem. Om hon vetat det hade hon direkt försökt hålla sig vaken.
"Good night Lionel."
written by elisabeth