legendsofbrill.blogg.se

"I am not a frog!" Med stora, upprörda ögon såg Claire på sin make. Hur vågade han!? Grodor var fula och äckliga, och de lät otroligt jobbigt. Sen så var de ju gröna också, och Claire var verkligen inte grön. Hon var en vacker drottning. 

"And I am not a monster! I am a mermaid and mermaids can jump if they want to. And I want to!" Bestämt lade hon sina armar runt hans nacke. Trots att han kallat henne för en groda och ett monster, så var hon inte arg. Nu ville hon bara accepteras som en sjöjungfru.

"And mermaids seduce men before they drag them down under the surface and eat them alive..." Hon försökte låta så läskig som möjligt då hon sade det, vilket inte gick så bra med tanke på att hon stod och log som ett riktigt fån. Men hon försökte ändå sträcka ut sina armar på ett så läskigt sätt som möjligt. Alkoholen hade lyckats få lite mer kontroll över henne än hon först trott.

"Now you have to be a sexy sailor on his way home from a very important mission, and I will be the beautiful mermaid princess who seduces him and eats him alive!" Den där sista biten, där sjöjungfrun åt sjöfararen levande, var helt klart hennes favorit.

Han ville inte svara på den frågan, precis som han anade att hon egentligen inte heller ville ha svaret. Tyst suckade han och såg åt sidan, medan frustrationen steg. Varför var hon tvungen att överdramatisera allt? Hon skapade mer drama än vad hon försökte lösa.

"And I don't want to be the reason that you end up killing yourself!" Man lämnade inte en självmordsbenägen människa i sticket. Han var kanske inte alltid en vidare bra människa, men han tänkte inte vara anledningen att hon gick och tog sitt liv. Alla visste att han för tillfället var det och den enda som Selina levde för, och lämnade han henne skulle hon återvända till den där ladan och invänta döden. Han kände sig redan skyldig över ett flertal dödsfall. Sin mor, sin fru, sin son och sin far. Han tänkte inte känna sig skyldig över ytterligare ett. 

"Do you think this is easy for me? You put everything on me Selina! How do you think it makes me feel, knowing that your life rests on my shoulders? I've killed people. I've killed lots of people. But I will not be the reason behind your death. I will not!"

Han greppade hårt om hennes armar och drog henne samtidigt lite närmre, nästan desperat. "So you better fucking accept that I'm not letting you go. And my reasons for that belong to me and me only. And you can try to run away from me, but I will run after you and so help me god I will drag you back. So just accept it, because I'm not going anywhere. Get it?"